Årsta Gårds historia

Historia

Vi vet inte hur länge det har botts på Årsta gård, men det är länge. Den äldsta skriftliga uppgiften om bebyggelse på platsen är från 1305 då ”Arusboawik” nuvarande Årstaviken nämns. Den första delen av namnet arusboar betyder ”de som bor i byn Arus”. Namnet kommer från åmynning och syftar på vattendraget. Genom tiderna har sedan Årsta Gård ägts av både adel och ofrälse. Enligt gammal hörsägen ägde Stockholms grundare, självaste Birger Jarl under 1200-talet dåtidens Årsta Gård. Huruvida det stämmer vet vi inte, men Birger Jarls sonson, hertig Valdemar testamenterade egendomen till Uppsala domkyrka år 1318. Gården har efter det ägts av bland andra 1400-talsfogden Hans Kröpelin och fältherren Jakob De la Gardie. Den fanns också i släkten Oxenstiernas ägo under mer än ett och ett halvt århundrade fram till 1653.

Idag har det bedrivits social omsorg och skola på Årsta gård i över 60 år. Efter att Stockholms stad tog över lantbruket på gården mellan 1905 och 1940, bedrev Landstinget vårdverksamhet. Under Stockholms Centralstyrelse startade Årstahemmet 1958 och redan då bedrevs viss undervisning. År 1970 fick Årstahemmet en studierektorstjänst under Stockholms Läns Landsting vilket innebar fortsatt skolundervisning för att 1985 bli ett eget rektorsområde. 1994 skulle verksamheten kommunaliseras, men övertogs istället av dåvarande medarbetare som bildade nuvarande Stiftelsen Årsta Gård.

Märta Helena Reenstierna

Den allra mest omtalade godsägaren är kanske adelsdamen Märta Helena Reenstierna, mer känd som Årstafrun, född 16 september 1753 och död 12 januari 1841. Reenstierna är känd för sina många dagböcker som finns bevarade i Nordiska museets arkiv i Stockholm. Böckerna innehåller vardagsbetraktelser och vädernoteringar, vilka blivit väldigt uppskattade då de ger oss mycket information om klimatet i Stockholm runt förra sekelskiftet.

Tack vare Årstadagbokens ca 5000 sidor vet vi en hel del om livet på gården och resten av Stockholm vid den här tiden. Den första januari varje år påbörjade Märta Helena Reenstierna en ny volym som avslutades på nyårsafton, med tack för året som gått. Under årets månader redovisar hon naturens alla skiftningar och arbetet med djur och odlingar på gården. Kvinnoarbetet inomhus i kök, bakstuga och sal samt bär- och äppelplockning i köksträdgården beskrivs utförligt. Även slakt, sådd och skörd behandlas. Samma sysslor återkommer år efter år. Likaså beskriver hon firandet av högtidsdagarna: jul, midsommar, slåtterfest, gåsafest och namnsdagar, särskilt Helena-dagen i slutet av juli då det firades med kanonsalut och fest med många gäster.

”Denna dagbok, öfver de händelser som uti min lilla Sphère vid Årstad förekomma, tillika med väderlekens omskiften, för hvarje dag, Sysslor, främmande, resor, visiter, hälsa och opassligheter etc:”
– Märta Helena Reenstierna, nyårsdagen 1799

Under Reenstiernas tid var Årsta gård var en relativt välbärgad gård med ett tjugotal anställda och stora odlingar, bland annat en tobaksodling. Årstafrun var gift med ryttmästaren Christian Henrik von Schnell och födde åtta barn, varav endast sonen Hans Abraham uppnådde vuxen ålder. Hon var vän till Carl Michael Bellman och hjälpte denne ett flertal gånger undan hans fattigdom och skulder. Först år 2008 blev hon även ett ansikte för eftervärlden då en ring med hennes miniatyrporträtt, målat år 1796 som present till maken, återfanns på Uppsala Auktionskammare.

“Tisdag. Jag åkte i dag första resan uti den lilla nyssköpta Täckvagnen, hvaruti jag, ehuru nu skälig fet och tung, skakades bra från den ena till den andra sidan.”
– Märta Helena Reenstierna, 29 Maj 1804

Märta Helenas son omkommer år 1812 i en tragisk drunkningsolycka. Då har hon varit änka i ett år och är plötsligt dessutom barnlös, då alla hennes tidigare barn avlidit innan de nått vuxen ålder. Trots ensamheten skötte Märta Helena själv gården och sitt tjänstefolk de kommande 29 åren. Hon fortsatte skriva sin dagbok tills hon var nästan helt blind.. Hon försökte roa sig så gott det gick med böcker, trädgårdsodling och resor till Uppsala och Gripsholms slott. Men hennes stora längtan under alla dessa år var enligt henne själv att få uppleva den dag då hela familjen skulle återförenas i himlen.

Än idag vittnar Årsta gård om sin långa historia. I kökets inre rum finns en dörr med beslag från 1700-talet och två vackra kakelugnar står fortfarande kvar sedan Märta Helenas tid. Herrgårdsbyggnaden fick sitt nuvarande utseende vid en ombyggnad 1795 och självklart sitter historien i väggarna.

Källor

• Märta Helena Reenstierna (Årstafrun), www.skbl.se/sv/artikel/
  MartaHelenaReenstiernaArstafrun, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
  (artikel av Christina Sjöblad), hämtad 2020-06-15
• Stockholmskällan (https://stockholmskallan.stockholm.se/post/27031)
• Populär Historia 7/2010
  (https://popularhistoria.se/vardagsliv/inblicken-i-en-dold-varld-arstafrun)
• Christina Sjöblad: Märtha Helena Reenstjerna i
  Svenskt biografiskt lexikon (1995-1997)
• Eriksson, Kristina Ekero (2010).
  ”Inblick i en dold värld : Årstafruns dagböcker”.
  Populär historia nr. 7: sid. s. 48-52.